Jag älskar att resa, stå och pyssla i köket, ta långa promenader och har träningen som min terapiform. Från att ha vägt 45kg och halvt klappat ihop mentalt, till att nu jobba som fysioterapeut och coach där jag får hjälpa personer som bland annat var i den sisten jag var i för fem - tio år sedan så drivs jag av att få hjälpa människor till att bli den bästa versionen av sig själva och börja NJUTA av livet, inte bara att leva det! 

Många glömmer vad livet faktiskt går ut på, och tar det allt för seriöst, när det hela egentligen bara kokar ner till att bli så lycklig det går och njuta till max- och det får man varken genom materiella ting eller en rippad kropp. Lycka och njutning är något som sitter djupare än så! 

När jag var nära att ge upp kände jag att jag ville dö, men jag insåg också att det vore dumt om jag inte testat att verkligen våga leva först, och gå emot min ångest och press som ständigt tryckte ner mig och bara fick mig att må sämre. Och, så står jag här idag, 25 kg tyngre, med en sambo som jag ska gifta mig med nästa sommar och mycket mindre bekymmer än när jag gjorde allt för att uppnå mina ”ideal” som hjärnan hade bestämt.

- För mig betyder det just att leva på det sägt man mår bra av, äta det man mår bra av - UTAN ångest. Det betyder inte att frossa i pizza och ligga på soffan resten av livet - för det mår ingen bra av. För de flesta och för mig betyder det att träna när kroppen orkar, röra på sig de flesta dagar, men också kunna ligga på soffan när kroppen behöver, utan ångest. Det betyder även att äta mat som kroppen mår bra av, men då och då äta något som gör mest gott för själen, utan ångest. Får man ångest av att vila eller äta något som är gott för själen tar det ut nyttan. Stress över mat/träning är mycket mer ohälsosamt för kroppen än sockret i den där bullen eller att slippa att ta sig utanför huset en dag när man är riktigt trött! 

Precis så försöker jag leva också, att ha en bra struktur och rutin för mat och träning, men låter varken träning eller maten vara mitt liv utan en del av livet.

Vad brinner du mest för när det kommer till att äta en socker- och glutenfri kost? 🌱

- Att alla ska göra det de mår bäst av. Jag har ätit socker och glutenfritt i många många år, så mina nära tar det för givet. Det som gör mig frustrerad är när man hör människor som blir ifrågasatta för att de inte äter socker eller gluten, som att det vore normen att äta det. Jag har full respekt för människor som äter det, och förväntar mig samma respekt tillbaka. Min kropp mår bäst utan, då behöver jag inte någon som ifrågasätter mitt val. Sen väljer jag att äta det någon gång ibland, när jag själv vill (inte för att folk ”förväntar sig det av mig”), och då njuter jag för att jag har själv tagit ett aktivt beslut. 

Jag betonar även vikten av att äta RIKTIG MAT. Något som har blivit svårt när makaroner och ketchup räknas till ”riktig mat” och folk ersätter lunch och middag med bars, puddingar, shakes etc. Äter man ”riktigt oprocessad mat” som kyckling, fisk, kött (inte korv, köttbullar, fiskpinnar), ägg, grönsaker, nötter, frukt etc äter man till stor del både socker och glutenfritt, och får en fungerande mage, långvarig mättnad och mer energi!